Mjukvarupatent: |
 |
Så hur ska vi ha't då, ska vi ha mjukvarupatent eller inte? Är de bra för den ekonomiska utvecklingen i Europa och/eller Sverige, eller är de tvärtom en hämsko?
De som är mot mjukvarupatent besvarar förstås den frågan med "nej", och argumenterar på olika sätt för varför så skulle vara fallet.
Och de som är för mjukvarupatent besvarar förstås... nä! --- Surprise!
För här kommer nästa bisarra vändning som gör det så svårt att få någon ordning på frågan: de som vill ha EPOs nuvarande praxis kodifierad så att mjukvarupatenten blir lagliga i Europa brukar nämligen aldrig öppet propagera för att mjukvarupatent är något bra som vi ska införa. Istället brukar de konsekvent gömma sig bakom påståendet att "det som görs är bara att slå fast de regler som redan gäller, och alltså ingen förändring".
Titta till exempel på vad MEP Arlene McCarthy sa i sitt inledningsanförande när hon presenterade förslaget som i praktiken skulle innebära obegränsad patenterbarhet för programvara för Europaparlamentet den 23 september 2003:
Mr President, the Commission proposal on the patentability of computer-implemented inventions before Parliament is not, as some opponents of the directive have suggested, a new phenomenon. Neither does it argue for the patenting of software, nor for extending the patentability and scope of protection in this area.[...]
In the USA, and increasingly in Japan, patents have unfortunately been granted for what is essentially pure software. An EU directive, by setting limits to patentability in this area, could stop the drift in Europe towards a US-liberal style of patenting software as such, and indeed of patenting pure business methods.
One oft-quoted example of such a bad patent is Amazon's 'one-click' shopping method. Clearly this technology is not new, nor is it unique, and patenting of software business methods such as this is not good for innovation and competition. It is unfortunate that the EPO has granted it a patent: this is an example of bad EPO practice.
Om man läser det här citatet utan att vara insatt i vem som är vem, skulle man då kunna gissa att McCarthy är en av de ivrigaste förespråkarna för införandet av mjukvarupatent i Europa? Jag är själv programmerare sedan 25 år tillbaka, och följaktligen stark motståndare till mjukvarupatent, men om jag trodde att McCarthy talade sanning när hon sa det här så skulle jag inte ha något att invända alls.
Men det gör hon tyvärr inte, och det insåg Europaparlamentet också när det skulle rösta om förslaget. Trots att mer eller mindre samtliga talare i parlamentsdebatten höll med om hennes allmänna kommentarer och föregivna målsättningar när hon presenterade förslaget, så var det först efter att parlamentet hade gjort ett stort antal tillägg och förändringar i förslaget som det röstades igenom.
Många har beskrivit effekten av dessa förändringar som att det antagna direktivet fick "diametralt motsatt" innebörd mot det lagda förslaget.
Om direktivet hade blivit antaget i sin ursprungsform så hade det varit en fullständig katastrof för alla som är emot mjukvarupatent, och skulle ha skapat en situation i Europa som var lika illa som den som redan råder i USA. Ursprungsförslaget var fyllt av kryphål stora som ladugårdsdörrar som skulle ha förvandlat artikel 52 till en meningslös formalitet som vilken patentjurist som helst skulle kunna runda bara genom att lägga till några standardfraser i patentansökan.
Direktivet som det ser ut nu, med parlamentets ändringar och innan Ministerrådet har sagt sitt, återupprättar åtminstone delvis EPCs fundamentala begrepp "tekniskt bidrag", och sätter förhoppningsvis stopp för patent på rena dataprogram. Uppfinningar som verkligen är av teknisk karaktär och i sig är patenterbara fortsätter att vara det även om de också innehåller mjukvarukomponenter. Tänkbara exempel på sådana uppfinningar skulle kunna vara ett system för datorstyrda låsningsfria bromsar, eller en innovativ datorstyrd tvättmaskin eller dammsugare.
Att så är fallet utgör inget problem för oss som är mot mjukvarupatent, så länge gränsen mellan tekniska uppfinningar som råkar innehålla dataprogram å ena sidan, och dataprogram som sådana å den andra, är ordentligt definierad på ett vattentätt sätt i lagtexten.
Men det är just det som kontroversen har kommit att handla om: ordentligt definierat och vattentätt.
Som ett exempel på hur patentlobbyn har försökt få igenom mjukvarupatenten bakvägen, utan att öppet behöva argumentera för sin sak, kan vi ta en analys av Artikel 2 i direktivet. Ett par av nyckelbegreppen för att dra gränsen mellan industriella produkter av typen "datorstyrda låsningsfria bromsar", som ska vara patenterbara, och detaljer i vanliga dataprogram som Amazons en-klicks-patent, som McCarthy påstår skulle vara icke patenterbart under hennes förslag, är vissa bestämmelser rörande "industriell tillämpning" och "teknisk natur". Ursprungsförslaget innehåller mycket riktigt ett antal sådana bestämmelser, så vid ett ytligt betraktande verkar allt vara okay.
Men är det verkligen det? Tyvärr inte, för genom att bekvämt nog "glömma bort" att definiera orden "industri" och "teknisk" så lämnas dörren vidöppen för patentjurister att hävda att en-klicks-patentet har att göra med "bokhandelsindustrin" och att det har den "tekniska" effekten att reducera antalet musklick när man beställer en bok.
Låter det långsökt? Inte det minsta om man har hört vad jurister kan hävda i patenttvister.
Är det bara ett oskyldigt förbiseende? Inte om man känner till hur energiskt patentlobbyn motarbetade att begreppen definierades i direktivet. Läs mer om det här om du känner dig intresserad.
Den relevanta delen av Artikel 2 i den version som antogs av parlamentet lyder nu så här:
2(b) 'tekniskt bidrag', även kallat uppfinning: ett bidrag till teknikens ståndpunkt på ett teknikområde. Att bidraget skall vara av teknisk natur är ett av fyra krav som skall uppfyllas för att det skall vara patenterbart. Dessutom skall patent endast beviljas för tekniska uppfinningar som är nya, icke uppenbara och som kan tillgodogöras industriellt. Användning av naturkrafter för att kontrollera fysikaliska effekter utöver det digitala återgivandet av information hör till ett teknikområde. Framtagning, hantering och visning av information hör inte till något teknikområde, även om tekniska anordningar används i detta syfte.2(c) 'teknikområde': ett industriellt tillämpningsområde som kräver användning av kontrollerbara naturkrafter för att förutsebara resultat skall kunna åstadkommas; 'teknisk': som tillhör ett teknikområde.
2(d) 'industri' i patenträttslig mening: automatiserad produktion av materiella varor.
För en patenthandläggare innebär det här att en-klicks-patentet kan avslås direkt, eftersom musklicket inte använder de kontrollerbara naturkrafterna för något annat ändamål än att representera information, och dessutom för att "bokhandelsindustrin" inte är någon industri i bemärkelsen "automatisk produktion av materiella varor".
Om McCarthy på riktigt hade velat hålla Europa fritt från en-klicks-patentet så är det så här man bär sig åt.
Hon röstade emot.
...
Det finns som sagt ett antal utomordentligt goda argument till varför mjukvarupatent är dåligt för Europa som helhet och mjukvarubranschen i synnerhet --- till exempel rekommenderar jag det här talet hållet av en riskkapitalist med anknytning till mjukvarubranschen --- men å andra sidan: om de som vill ha mjukvarupatent inte ens är beredda att argumentera för sin sak i en öppen debatt, utan föredrar att försöka smussla in dem genom att utelämna centrala begreppsdefinitioner i lagtexten, är inte redan det en ganska tydlig indikation på hur det står till i sakfrågan?
|
Christian Engström, januari 2004 christian.engstrom (at) glindra.org Texten är public domain. |
In English