 Demokrati är nog inte |
 |
Christian Engström |
Jag tycker att Mr Batteson har rätt i att frågan om mjukvarupatent är alldeles för komplicerad för att överlämnas åt Europaparlamentet på det sätt som skedde, men tyvärr tror och tycker jag att han har alldeles fel när han istället föreslår att den borde överlåtas till patentjuristerna.
Jag har precis ägnat en hel dag åt att gå igenom ändringarna som parlamentet gjorde i förslaget, bara för att skaffa mig en egen åsikt om huruvida FFII verkligen har på fötterna när de beskriver den antagna resolutionen som en seger för motståndarna till mjukvarupatent. Eftersom jag själv varken är jurist eller politiker, utan bara programmerare och medborgare, så skulle jag inte ha klarat att få ut särskilt mycket genom att bara läsa igenom resolutionen rakt av. Istället gjorde jag så att jag punkt för punkt gick igenom vilka ändringarna var, vad FFII hade sagt innan omröstningen, och vad de sa efteråt.
Efter att ha gjort det är jag beredd att hålla med FFII om att den antagna resolutionen verkligen är en seger, och att det är bra att den antogs, men det tog mig som sagt en hel dag att bara läsa mig fram till den ståndpunkten. Det är alldeles uppenbart att det var fullständigt orimligt att begära att parlamentarikerna, som ju normalt varken är programmerare eller patentjurister, skulle rösta ihop ett sammanhängande förslag på mindre än en timme i plenum, mitt emellan en resolution om situationen i Irak, ett förslag om europeisk energibeskattning, och ett uttalande om fiskeriavtalet med Mauritius. Att det ändå blev så pass bra som det blev tycker jag länder dem heder, och visar väl att många av dem förstod att det här var en fråga som var värd att tas på allvar.
Men varför blev det nu så här?
Ja, här kommer nu skälet till att jag vill säga emot Mr Batteson, och trots allt föredrar den demokratiska vägen, med alla dess brister. Det är visserligen sant att om resolutionen hade fått utarbetas av några patentjurister i ett slutet rum så hade det säkert blivit mera lagtekniskt konsistent, men det skulle i så fall ha fått ett helt annat innehåll. Hade det inte varit för de valda parlamentarikerna så hade mjukvarupatentet alldeles säkert varit ett faktum idag --- välskrivet och välformulerat, säkert, men fullständigt förödande för oss inom databranschen.
I frågan om vad som ska vara patenterbart så är ju patentjuristerna, och i synnerhet de som jobbar på EPO eller inom EU-byråkratin, i allra högsta grad parter i målet. Även om det finns många patentjurister som faktiskt är emot just mjukvarupatent, för att de har kommit fram till att det är till skada för samhället som helhet, så är det inte rimligt att kräva att en hel yrkeskår ska lyckas med att fullständigt bortse från egenintresset i en fråga som direkt berör deras egna framtida karriärmöjligheter.
"Den praxis som innebär att Europeiska patentverket avlönar sig själv för de patent den utfärdar kan särskilt ifrågasättas", som parlamentet syrligt påpekar i Skäl 7 i den antagna resolutionen.
Om det ursprungliga förslaget från den brittiska parlamentsledamoten Arlene McCarthy hade gått igenom utan ändringar, så hade portarna öppnats för en störtflod av mjukvarupatent enligt amerikanskt mönster, inklusive Amazons mångomtalade "enklickspatent". Det som McCarthy försökte med, i samråd och samverkan med patentjuristerna på EPO och inom byråkratin i Bryssel, var ju faktiskt att helt enkelt föra sina kollegor i parlamentet bakom ljuset. När hon har uttalat sig i media om förslaget har hon försökt få det att framstå som endera en teknisk detaljfråga som bara harmoniserar existerande praxis, eller som ett sätt att begränsa mjukvarupatenten, trots att hon mycket väl måste ha vetat att den faktiska innebörden av hennes förslag var något helt annat. Istället för att först ta en öppen debatt om nyttan eller skadan med att utvidga patentlagstiftningen till nya områden, och sedan låta en expertgrupp stå för den tekniska utformningen, så valde hon och patentlobbyn att tvinga parlamentet att sätta ihop en komplicerad lagtext på stående fot mitt under votering.
Att parlamentet rodde iland den uppgiften så pass väl som det gjorde är faktiskt lite imponerande, och får åtminstone mig att vara beredd att ge den demokratiska vägen förnyat förtroende.
|
Christian Engström, september 2003 christian.engstrom (at) glindra.org Texten är public domain. |
In English