Varför är mjukvarupatent dåliga, fast andra patent är bra?

- Hur kan man tycka att det är bra med patent på mekanik, kemi och läkemedel, men dåligt med patent på datorprogram?
En allt större del av företagens utvecklingskostnader läggs just på mjukvara. Är det då inte bara naturligt att utsträcka patenterbarheten till att omfatta även datorprogram?

För att besvara den här frågan måste man komma ihåg varför patent finns överhuvud taget.

Patent är i själva sin form en begränsning av konkurrensen på ett visst område, det är det som är själva vitsen. Konkurrens är normalt något som samhället vill uppmuntra. Men genom att bevilja patent gör man tvärtom. Om det ändå är bra med patent på vissa områden, då måste det finnas andra fördelar som är så stora att de uppväger de negativa effekterna av den minskade konkurrensen.

Inom de branscher som traditionellt har haft patent, såsom verkstadsindustri och läkemedel, så finns det mycket riktigt en annan sådan faktor. Tanken är att den som har lagt ner mycket stora belopp på att ta fram en uppfinning ska få slippa konkurrens under en begränsad tid, så att han ska kunna tjäna tillbaks sina utvecklingskostnader.

Att ta fram ett nytt läkemedel är väldigt dyrt, siffran "en halv till en miljard" dyker upp i mitt huvud som något som jag hört, men dessvärre kommer jag inte ihåg om det var kronor eller dollar, så den är uppenbarligen inte särskilt exakt. :-) Men mycket pengar, i vart fall. Inom verkstadsindustrin är det samma sak: ska man hitta på något som verkligen är patenterbart inom områden som industrirobotar eller eller låsningsfria bromsar, så lär man inte komma särskilt långt om man inte har investerat mycket stora belopp i att sätta upp stora forskningsavdelningar och annat som behövs.

Men med mjukvara förhåller det sig annorlunda.

Det spelar ingen roll hur begåvad ens tonåring må vara, det finns ändå ingen möjlighet att han en dag kommer ut ur sitt rum och berättar att han har tagit fram ett kliniskt färdigtestat läkemedel på sin fritid, men att han nu har blivit stämd för patentintrång. Men med datorprogram är det inte bara möjligt, utan har redan hänt, att ungdomar som har utvecklat något på sin fritid blir kontaktade av patentadvokater som pratar om skadestånd.

Att utveckla mjukvara kräver i princip inga investeringar alls, en dator och en någorlunda hyfsad kontorsstol bör man naturligtvis ha, men om det kniper kan man faktiskt uträtta en hel del med bara papper och penna. Faktum är att utrustningen som behövs är exakt densamma som för en romanförattare. Och det finns väl ingen som hävdar att det överhuvud taget inte skrivs någon skönlitteratur i världen, eftersom det är så dyrt att skriva en bok, och den inte är patenterbar. Boken skyddas istället av upphovsrätten, precis som datorprogram, och det är ett system som har fungerat utmärkt hittills.

Så argumentet "vi måste acceptera nackdelarna som följer av en minskad konkurrens, för annars skulle ingen har råd att skriva några datorprogram" håller inte.

- Men visst är det väl dyrt att utveckla mjukvara? Det finns många exempel på system som kostat väl så mycket pengar som ett normalt läkemedel att få fram!

Det är riktigt att ett datorprogram i sin helhet kan kosta mycket pengar att utveckla. För den investeringen finns det ett helt legitimt skyddsbehov. Men det skyddet finns redan, i form av upphovsrätten.

Upphovsrätten täcker däremot inte andra saker som kan behöva skydd, som till exempel läkemedel eller mekanik. Så på de områdena behövs patent.

Men eftersom upphovsrätten redan finns, är mjukvarupatent något annat. Mjukvarupatent innebär att patentinnehavaren får monopol på en enda av de många små idéer som ligger till grund för att skriva ett komplett datorprogram.

Exempelvis idén att man bara ska behöva klicka en gång för att bekräfta en beställning (Amazons 1-klicks-patent), idén att använda grafik som ser ut som flikar för navigering i ett program (Adobes "tabbed palettes"), etc. Klicka gärna på bilden av webshoppen för fler exempel på mjukvarupatent som EPO redan har beviljat.

De här idéerna som sådana kostar inte särskilt mycket pengar att få fram. De är heller inte värda något särskilt en och en. För att bygga ett datorprogram behöver man använda tiotals eller hundratals sådana idéer. Det som är värdefullt (och kan vara dyrt att få fram) är det färdiga, fungerande programmet. Och det skyddas som sagt redan av upphovsrätten.

Inom andra branscher, där man har goda erfarenheter av patentsystemet, är det annorlunda på den här punkten. Ett nytt läkemedel täcks normalt av ett enda patent, eller på sin höjd av ett fåtal närbesläktade patent, som oftast har samma innehavare. En bil kan täckas av många enskilda patent, men innehavarna är normalt bara det fåtal företag som faktiskt bygger bilar. De företagen har naturligtvis redan korslicensieringsavtal med varandra.

Men ett nytt datorprogram inkräktar som sagt på hundratals olika patent, med många olika innehavare. Så i praktiken blir det nästan omöjligt, eller i vart fall väldigt dyrt och krångligt, att förhandla till sig alla patentlicenser som man skulle behöva för att inte riskera att bli stämd.

En annan skillnad är att för exempelvis läkemedel eller mekaniska konstruktioner, så det finns inget existerande alternativ till patentskyddet. Varken läkemedel eller mekanik är skyddade av copyright, så fanns inte patent på de områdena, så skulle det inte finnas något skydd all.

Men enligt TRIPs skyddas datorprogram redan av upphovsrätten som litterära verk. Det skyddet har fungerat bra hittills, och det finns ingen anledning att ändra på den saken.

FFII.se, maj 2004
Texten är public domain.