Spelet om mjukvarupatentet

Enligt dem som vill att vi ska ha mjukvarupatent i Europa, alltså enligt patentjuristerna som representerar de allra största amerikanska jätteföretagen, så är mjukvarupatenten redan införda, och det förslag till EU-direktiv som Europaparlamentet röstade om i september 2003 handlade bara om några smärre förtydliganden av teknisk art.

Enligt motståndarna till mjukvarupatentet så finns det inte alls något stöd i lagen för att bevilja patent på datorprogram, och har heller aldrig funnits. Om EU-direktivet (i dess ursprungsform) hade gått igenom i september 2003 så skulle däremot mjukvarupatentet ha införts bakvägen på tjänstemannanivå, trots att det är en fråga som utan tvekan hör hemma på den politiska arenan.

Så hur ligger det till egentligen:

(1) Är problemet att man INTE förändrar det som gäller idag (vad det nu är)?
(2) Är problemet att det blir värre än (förändring från) idag?

Förvirringen är total och patentlobbyn gnuggar sina händer. Utmärkt.

Spelet kan börja.

Det juridiska spelet

Låt oss alltså först se på vad det är som gäller idag rent juridiskt.

Myndighetsutövningen nere på det europeiska patentverket EPO baserar sig på en internationell konvention som heter EPC, the European Patent Convention, och som Sverige har skrivit under tillsammans med de övriga EU-länderna (plus några europeiska länder som inte är med i EU). Konventionen beskriver dels vad det är som ska vara patenterbart, och dels en massa praktiska saker om hur handläggningen ska gå till. Det är just vad som ska vara patenterbart som är kärnfrågan som vi intresserar oss för här.

I artikel 52 i EPC står det uttryckligen att

(2) The following in particular shall not be regarded as inventions within the meaning of paragraph 1:
(a) discoveries, scientific theories and mathematical methods;
(b) aesthetic creations;
(c) schemes, rules and methods for performing mental acts, playing games or doing business, and programs for computers;
(d) presentations of information.

[Fetstilen tillagd av mig. Eftersom EPC är ett multilateralt fördrag och inte ett EU-dokument, så finns det tyvärr ingen officiell svensk översättning att tillgå.]

Eftersom det bara är "inventions" i patentlagens mening som är patenterbara, så betyder det här alltså att man inte ska kunna få patent på någon av de uppräknade sakerna, inklusive dataprogram. Därmed kan man ju tycka att saken borde vara klar en gång för alla --- lagstiftaren kan ju inte gärna uttrycka sig tydligare, kan man tycka, och i och med att konventionen uttryckligen nämner dataprogram så kan man ju inte komma och påstå att det var något som lagstiftaren inte hade tänkt på.

Men så här tycker inte EPO, lustigt nog.

De menar istället att även om dataprogram "som sådana" inte ska vara patenterbara (för det kan ju inte ens de komma och påstå när vem som helst själv kan läsa vad artikel 52 säger), så är det något helt annat om man använder dataprogrammet till att köra det på en dator, för då, menar EPO, så är det ju frågan om en maskin som uträttar någonting, och då ska det plötsligt vara patenterbart.

(Här kan man ju undra vad EPO föreställer sig att lagstiftaren trodde att folk skulle göra med sina dataprogram om de inte skulle köra dem på en dator. Sjunga dem? Garnera marsipantårtor med dem? Om någon har ett svar skulle jag gärna vilja höra det, för jag är uppriktigt nyfiken på saken. Läs gärna "Kan jag patentera min film?" för en lätt humoristisk djupdykning i den här juridiska argumentlabyrinten.)

Hur som helst, med stöd av resonemanget att ett dataprogram som körs i en dator är något helt annat än ett dataprogram "som sådant" så har EPO i vart fall lagt sig till med en praxis som innebär att man de facto beviljar mjukvarupatent i Europa, och till dags dato har ungefär 30.000 sådan patent beviljats.

Problemet med de här patenten (ur patentinnehavarnas synvinkel) är dock att eftersom det, milt uttryckt, inte är helt uppenbart att de har någon laglig grund att stå på, så blir det väldigt osäkert om de verkligen håller i en domstol om man försöker använda dem. Det blir inte heller lättare av det faktum att även om EPO är gemensamt för alla länderna som har skrivit under EPC, så är det respektive lands nationella domstolar som faktiskt dömer i patentmål. Detta har lett till att vissa länder håller fast vid en praxis som ansluter sig till konventionstexten, och därför regelmässigt underkänner mjukvarupatent, medan andra länders domstolar har kommit att påverkas av EPOs de-facto-praxis, och accepterar mjukvarupatenten.

Den här juridiska soppan är alltså det som "gäller idag", och så kan man ju inte gärna fortsätta att ha det --- det är alla överens om, både förespråkare och motståndare till mjukvarupatentet. Eftersom ett av huvudsyftena med ett gemensamt europeiskt patentverk är just att få till stånd en harmonisering av praxis i de olika medlemsländerna, och det uppenbarligen inte har fungerat så på det här området, så behövs det ett förtydligande så att alla vet vad som gäller. Gott.

Dags för andra akten av dramat:

Det politiska spelet

Där några politiker försöker vilseleda sina kollegor genom att säga saker som inte är sanna. Och fortfarande kan komma att lyckas.

Christian Engström, januari 2004
christian.engstrom (at) glindra.org
Texten är public domain.